Gränsvärden från högt till lågt

 
Det högsta gränsvärdet är 10 miljoner gånger högre än det lägsta. Hur kan skillnaderna vara så stora, har de inte läst samma forskningsrapporter? Jo, det kan man vara säker på att de har gjort. Skillnaderna beror på vad man vill uppnå med gränsvärdena. Så här står det i "Arbete och Hälsa, Vetenskaplig skriftserie 1979:30" utgiven av Arbetarskyddsverket nuvarande Arbetsmiljöverket.
"I öststatsländerna har man satt gränsvärdena efter andra principer än i väst. Medan man i väst ser till att någon irreversibel skada inte får uppträda, begränsar man sig i öst till att ingen som helst förändring får äga rum p g a fälten".
 
I samma skrift hittar man också gränsvärdet i Sovjetunionen för området 0,3-300 GHz dit mobiltelefonin hör. Det var 50 000 µW/m² som gällde för allmänheten. I tabellen ovan ser man att det numera är 100 000 µW/m² i Ryssland.
 
I Salzburg samlades sommaren 2000 forskare från hela världen för att diskutera hur mobiltelefonin ska hanteras ur ett hälsoperspektiv. I en resolution enades de om ett gränsvärde på 1000 µW/m² (0,001 W/m²). Efter nya forskningsrön sänktes det till 10 µW/m² 2002.
 
Men garanterade inte det sovjetiska gränsvärdet på 50 000 µW/m² att "ingen som helst förändring får äga rum p g a fälten"? Skillnaden mellan det sovjetiska gränsvärdet och det i Salzburg på 10 µW/m², är inte bara en fråga om storlek. Det är också ungefär 40 års skillnad, och nu vet vi mer och har större erfarenhet av att bestråla hela befolkningar med mikrovågor. Om man, som Statens Strålskyddsinstitut, förnekar andra hälsoproblem än de som beror på uppvärmning kan man välja att sätta ett högt gränsvärde.

Teknik
Koncession, tillstånd, att driva ett mobiltelefonnät inom ett visst område innebär också krav från myndighet eller regering att signalstyrkan når upp till en viss miniminivå. I Schweiz ligger det kravet för GSM 1800 nästan 30 000 gånger under det låga gränsvärdet i Salzburg för mobilstrålning utomhus. Kravet för GSM 900 ligger nästan 120 000 gånger lägre, och gränsen där en mobiltelefon börjar att fungera ligger 10 000 000 (tio miljoner) gånger lägre.

Arbetarskyddsstyrelsen ryckte ut
1986 presenterade Ericsson sin första bärbara mobiltelefon med en vikt på 3 kg. Den hade en maximal uteffekt på 6 W och sände med frekvensen 450 MHz. I närheten av telefonen var de elektromagnetiska fälten så starka att Arbetarskyddsstyrelsens dåvarande regler kunde överskridas.
 
I juni 1987 kom Arbetarskyddsstyrelsens nya regler:
"Ovan angivna gränsvärden gäller ej inom frekvensområdet 3 MHz-1 GHz om det elektromagnetiska fältet avges från en utsträckt antenn, exempelvis mobilradioantenn eller liknande källa med en utstrålad effekt mindre än 7 W."
 
Grunden för svensk mobiltelefoni var lagd.
 
Nuvarande mobiltelefoner sänder med högst 2 W och några undantag behövs inte eftersom de ligger precis under gränsvärdena.

27 november 2004