Elöverkänslighet

Elöverkänslighet - elallergi

Elöverkänslighet innebär att personer med hälsobesvär kopplar dessa till elektriska eller magnetiska fält eller elektromagnetisk strålning, EMF.

Besvär vid arbete med radiosändare och vid kortvågsbehandling inom sjukvården har rapporterats sedan början på 1930-talet. I Sovjetunionen startades långtidsstudier på 1950-talet av anställda i EMF-belastad miljö. Tillsammans med djurförsök visar dessa studier att nervsystemet är känsligast vid långtidsexponering för EMF. Besvären brukar först visa sig som trötthet, koncentrationssvårigheter och huvudvärk (tabell 1). Vartefter exponeringen för EMF fortsätter blir det vanligare med besvär med andning, hjärta, kärl och matsmältning.

Begreppet elallergi eller elöverkänslighet myntades först på 1980-talet då många som arbetade vid bildskärm blev skadade och även började reagerade på andra elektriska apparater och lysrör. De led också av de ovan uppräknade besvären men diskussionen kom mest att handla om de hudförändringar som uppstod. Förändringarna var tidigare okända och påminner mest om skador av ultraviolett strålning och röntgen¹.

Många faktorer föreslagits som orsak till elöverkänslighet, men inga förutom EMF och metallförgiftning har klarat en konfrontation med verkligheten. Psykologiska förklaringar var vanliga på 90-talet. Av testade behandlingar fungerar psykologiska metoder sämst (tabell 3). Elöverkänsliga reagerar helt enligt grunderna i elläran och får mest besvär av de elektriska apparater som avger snabbt varierande magnetfält. De som skapar starkast ström i våra kroppar.

Trots det har elöverkänsliga i allmänhet haft svårt att avgöra när EMF varit på eller av under vetenskapliga experiment. Det används som argument mot att besvären orsakas av EMF. Ibland drivs argumentationen så långt att elöverkänsliga påstås aldrig ha fått besvär under någon så kallad provokationsstudie. Det är inte sant, vilket framgår på sidan Provokationsstudier där ett antal studier beskrivs och hur uppläggningen i vissa fall sannolikt har påverkat resultat.

Finns det någon bot?
Inget fungerar bättre än reducering av EMF, d.v.s. undvika källorna, elsanera och avskärma strålningen (tabell 3). 1996 presenterade Socialstyrelsen en redovisning av hälsoeffekter efter elsanering i bostäder³. Socialstyrelsen skriver att "de flesta som genomfört åtgärder upplever att deras besvär minskat kraftigt vid vistelse i bostaden efter åtgärderna".

I en schweizisk undersökning⁴ svarade 69 procent av de läkare som hade erfarenhet av att behandla elöverkänsliga, att de i första hand förebygger genom att minska exponeringen, d.v.s. att patienten undviker att utsätta sig för elektriska och magnetiska fält eller strålning. Det är också den första åtgärd som redan på 1960-talet rekommenderades av ryska forskare inom Sovjetunionens institut för arbetsmiljö och yrkessjukdomar⁵. Men reducering av EMF är ingen garanti för minskade besvär. De går vanligtvis tillbaka men kan i enstaka fall fortskrida⁶.

Förekomst
I en undersökning från 1998 om elöverkänslighet i Kalifornien⁷, svarade 3,2% av de tillfrågade att de var "allergiska eller mycket känsliga" för elektriska apparater.

I Miljöhälsorapport 1998, som gjordes av Miljömedicinska enheten på Karolinska sjukhuset och omfattade Stockholms län, var det 1,5 % av de svarande som ansåg att de var elöverkänsliga.

I Miljöhälsorapport 2001 presenterade Socialstyrelsen resultaten från Nationella miljöhälsoenkäten 1999 (NMHE 99), som behandlar åldrarna 19-81 år och gäller hela landet. Där hade andelen elöverkänsliga ökat till 3,1 %, vilket innebär att 200 000 vuxna, betraktar sig som känsliga, överkänsliga eller allergiska mot elektriska eller magnetiska fält. Miljöhälsorapport 2009 redovisar 3,2 % elöverkänsliga (diagram 1).

Den tyska strålskyddsmyndigheten Bundesamt für Strahlenschutz, BfS, gjorde under 2003-2006 en årlig undersökning av hur tyskarna förhåller sig till strålning från mobilmaster, mobiltelefoner och trådlösa telefoner. 2004 var det nio procent som, på en första direkt fråga, svarade att deras hälsa påverkas av strålningen (diagram 2).

Som man frågar får man svar
För att de tillfrågade ska svara ja på en fråga som "är du elöverkänslig" krävs att personen betraktar sig som elöverkänslig eller elallergiker. Troligast genom att symtomen har nått en besvärande nivå. En fråga som "besväras du av elektromagnetisk strålning" kräver kunskap om teknik och strålning som inte alla har.

I april 2005 disputerade Frida Eek (född Carlsson) på Yrkes- och Miljömedicin i Lund med avhandlingen Subjective annoyance attributed to electricity and smells⁸. Den bygger bland annat på enkätsvar från 13600 skåningar under åren 1999-2000. 16 procent svarade då att de hade besvär av lysrörsljus, bildskärm eller annan elektrisk utrustning. Att jämföra med NMHE:s 3,1 procent elallergiker vid samma tid. På en andra fråga i 2004 års undersökning från BfS svarade omkring 45 procent att deras hälsa påverkas av strålning från mobilsändare, mobiltelefoner, trådlösa telefoner eller andra källor. Men bara en tredjedel av dessa kunde också ange något besvär, vilket ger ett slutresultat i nivå med undersökningen i Frida Carlssons avhandling (diagram 3).

Hur allvarliga är besvären?
I Socialstyrelsens Miljöhälsorapport 2001 uppgav knappt hälften av de elöverkänsliga (1,4% av de tillfrågade) att de var besvärsfria om de undvek elektriska och magnetiska fält, medan en minoritet (0,3% av de tillfrågade) hade svåra besvär. I den skånska undersökningen var det ca två procent av de svarande som angav "mycket besvär".

I massmedia är det de svårast drabbade som oftast syns. De som flytt från sina hem för att de inte tål någon el och på senare tid återigen tvingats bort på grund av nya mobilmaster, grannarnas trådlösa DECT-telefoner och trådlösa nätverk eller annan trådlös teknik. 2002 uppgav 294 av Elöverkänsligas Riksförbunds medlemmar att de tvingats flytta en eller flera gånger för att hitta en acceptabel bostad. Osäkerheten i denna uppgift är stor eftersom det bara var 755 av förbundets då 2400 medlemmar som svarade på enkäten.

Av tillgänglig dokumentation kan man dra slutsatsen att de flesta elöverkänsliga ändå stannar på sina jobb och bor kvar, om än med större eller mindre förändringar. Men den ständiga utbyggnaden av den trådlösa tekniken innebär en allt sämre situation och nya drabbade.

Vad kan man göra?
Sedan 1995 är Elöverkänsligas Riksförbund med i Handikappförbundens Samarbetsorgan HSO, 43 handikappförbund i samverkan, och får statsbidrag som handikappförbund för sin verksamhet. Därmed är elöverkänslighet erkänt som funktionshinder. Det räknas som ett miljörelaterat funktionshinder vilket betyder att det är miljön som är problemet. Det är först i en förstörd miljö som den elöverkänslige blir handikappad. Den som har besvär av elmiljön, har förändrat den för att må bättre, eller undviker elektriska apparater för att vara besvärsfri, bör gå med i Elöverkänsligas Riksförbund. Vågbrytaren arbetar för att all elektromagnetisk strålning från elsystem och kommunikation ska anpassas till nivåer som inte medför skada eller olägenheter för någons hälsa eller miljön som helhet.

Tabell 1. Andel personer som minst en gång per vecka haft nedanstående besvär. Källa: Miljöhälsorapport 2001.
Besvär	Elöver- känsliga Andel i %	Ej elöver- känsliga Andel i %
Hetta eller brän- nande känsla i huden	27	2,0
Klåda, sveda i ögonen	22	7,5
Trötthet	52	34
Tung i huvudet	27	11
Huvudvärk	24	12
Illamående, yrsel	8,7	3,4
Koncentrations- svårigheter	25	5,9
De vanligaste symtomen på elöverkänslig- het är inte unika, bara vanligare bland elöverkänsliga än bland övriga befolknin- gen. Enligt en läkargrupp i Bamberg som studerat påverkan av trådlös teknik är däremot kombinationen av symtom karaktäristisk. De har också en längre lista med symtom. Att de bygger sina rön på radiofrekvent strålning från trådlös teknik spelar mindre roll då symtomen i stort är lika vid exponering för elektriska och magnetiska fält och strålning. Är du själv påverkad? Gör testet på läkaren Harald Blombergs hemsida. Eller gör ett eget test enligt samma principer. Poängsätt alla dina besvär och allt du tycker inte är som det ska. Ha inga förutfattade meningar om vad som skulle kunna vara orsakat av EMF. Elsanera enligt sidan Miljöarbete hemma. Gör om poängsättningen efter en till två månader.


Tabell 2. Vad som utlöste elöverkänsligheten och vad som ger besvär nu. Källa: HET-projektet².
Utlösande faktor	Andel i %
Bildskärmar datorer	68
Amalgam	48
Lysrör lågenergilampor	46
Kontorsmaskiner	21
TV-apparater	20
Mobiltelefoner	18
Trådlösa telefoner	15
Kemikalier	14
Högspänningsledningar	14
Ger besvär nu
Bildskärmar datorer	92
Lysrör lågenergilampor	90
Mobiltelefoner	84
Trådlösa telefoner	82
Mobilsändare (master)	67
Högspänningsledningar	66
Tågresor	52
Digital-TV-box	35
Fjärravlästa elmätare	18
Amalgam finns med bland utlösande faktorer på grund av att besvär av EMF ofta börjar efter att tandläkaren har använt olämpliga tandlagningsmaterial. Se dental sanering i tabell 3.

Tabell 3. Behandlingar som förbättrat hälsan hos elöverkänsliga. Källa: HET-projektet².
Behandling	Andel i %
Minskad exponering för elektromag- netiska fält (elsanering)	77,0
Dental sanering	44,1
Näringsterapi / kosttillskott	37,8
Andra behandlingar	28,6
B-12-injektioner	21,4
Homeopati	17,8
Massage	12,9
Akupunktur	12,6
Inte behandlats	12,6
Kiropraktik / naprapati	7,4
Inget har hjälpt	7,3
Läkemedelsbehandling	5,7
Energi/frekvensmedicin	5,6
Sjukgymnastik	5,5
Kognitiv terapi (psykologisk behandling)	2,3
Dental sanering fungerar därför att kroppen tål mer EMF om övriga belastningar elimineras. Metallförgiftningar av tandlagningar, främst kvicksilver från amalgam, utgör en stor belastning. Kognitiv terapi (psykologisk behandling) fungerar sämst och Socialstyrelsen skrev redan 1997, i Meddelandeblad 22, att "det går inte att avgöra om behandling med ett kognitivt förhållningssätt har någon specifik positiv effekt".

Diagram 1

Andel i procent av befolkningen, som betraktar sig som känsliga, överkänsliga eller allergiska mot elektriska eller magnetiska fält. År 2005 saknas beroende på att frågan om elöverkänslighet inte ställdes i Barnens miljöhälsoenkät 2003, som ligger till grund för Miljöhälsorapport 2005.
Källor: Socialstyrelsens miljöhälsorapporter.

Diagram 2

Ja, båda frågorna Ja, bara första frågan

BfS årliga intervjuundersökning av tyskarnas förhållande till trådlös telefoni och strålning. Staplarna visar hur många procent av de intervjuade som svarade ja på frågan om deras hälsa påverkas av strålningen. Den ljusblå delen av staplarna visar hur många som i en andra fråga ändrade sig och svarade att de inte alls påverkas. Den andra frågan ställdes inte 2001 och färgövergången mellan mörkt och ljust är därför diffus. Mer om undersökningen på sidan Minst åtta procent elöverkänsliga.

Diagram 3

1 NMHE år 1999 / Miljöhälsorapport 2001: "Är Du känslig / överkänslig eller allergisk mot elektriska eller magnetiska fält?"
2 Carlsson år 1999-2000: "Har du de senaste 14 dagarna känt besvär som du förknippar med / lysrörsljus / bildskärm / annan elektrisk utrustning?"
3 BfS år 2004: "Nu vill jag gärna veta, om och hur starkt, ni känner att er hälsa påverkas av elektromagnetiska fält från mobilsändare, mobiltelefoner, trådlösa telefoner eller andra källor?"
Visste de intervjuade personerna i Miljöhälsorapport 2001 vad elektriska eller magnetiska fält är och var de finns? Var man tvungen att vara "elallergiker" för att svara ja? Miljömedicin i Lund fick vid samma tid ett helt annat resultat när de utelämnade tekniska och andra begrepp. Högst andel påverkade fick BfS med en allmänt hållen fråga. Den mörkblå delen av stapeln är de som i den efterföljande frågan också kunde ange något besvär.

Elsanera själv!
Se sidan Miljöarbete hemma.

1. Fältslaget om de elöverkänsliga, Gunni Nordström och Carl von Schéele.
2. HET-projektet slutrapport, Är de verkligen sjuka? Beskrivning av elöverkänsliga och tandvårdsskadade i samhället. HET-projektets hemsida.
3. Järvholm B, Herloff B. "Kommunalt bostadsanpassningsbidrag för elsanering - utvärdering av effekter". I: Socialstyrelsen, Redovisning av uppdrag att kartlägga hälsoeffekter av elsanering i bostäder i samband med bostadsanpassningsbidrag 329581/95. Socialstyrelsen, Stockholm, 1996.
4. Ausfeld-Hafter B., Manser R., Kempf D., Brändli I. (2005), Kollegiale Instanz für Komplementärmedizin (KIKOM) der Universität Bern:
Elektrosensibilität und Komplementärmedizin - Eine Fragebogenerhebung in schweizerischen Arztpraxen mit komplementärmedizinischem Diagnostik- und Therapieangebot.
5. Biological Effect of Microwaves in Occupational Hygiene, Z.V. Gordon. 1966. Translated from Russian 1970. NASA. TFF 633.
6. Electromagnetic Fields and the Life Environment, Marha K., Musil J., Tuhá H., Institute of Industrial Hygiene and Occupational Diseases, Prague, english translation 1971 by San Francisco Press Inc.
7. Study of self-reported hypersensitivity to electromagnetic fields in California.
Environ Health Perspect. 2002 Aug;110 Suppl 4:619-23.
8. Carlsson F. Subjective annoyance attributed to electricity and smells.

Elöverkänslighet är bara en av de så kallade "nya diagnoserna", som ofta anges ha psykiska orsaker. Av medicine doktorn och docenten i psykiatri Per Daléns artikel "Kroppsmedicinen missbrukar psykiatrin" på The aRt-Bin, framgår det att grunden för detta är bristfällig.

29 juli 10