Hemmiljö underlättar

Elöverkänslighet samt överkänslighet mot mobiltelefoner: Resultat från en dubbelblind provokationsstudie av metodstudiekaraktär
Olle Johansson Enheten för experimentell Dermatologi vid Karolinska Institutet.

Sammanfattning

Studien är opublicerad och det finns bara en fullständig rapport. Detta är Vågbrytaren Stockholms sammanfattning.
 
Försöken ägde rum under försommaren och senhösten 1994 i en elfri friggebod två mil sydväst om Linköping. Två telefonjack i stugan var bortkopplade vid huvudbyggnden. Försökspersonerna fick börja med att på egen hand känna att miljön inte gav några klara symtom inom en halvtimme och avgöra om de skulle gå vidare med att "träna" på de mobiltelefoner som sedan skulle användas i försöken. Av 12 personer var det 3 som sedan genomförde alla försöken.
 
Därefter började det slutliga försöket som gick till så att försökspersonen fick sitta ensam 5-20 minuter i friggeboden innan försöksledaren kom in och båda försågs med ögonbindel. En tredje person, i ett hus 25 meter bort, lade sedan påslagna mobiltelefoner eller attrapper i en väska som placerades på en stol i friggeboden. Därefter avlägsnades ögonbindlarna. Varken försökspersonen eller försöksledaren fick röra väskan eller stolen.
 
Försökspersonen fick när som helst avbryta provokationen som längst fick pågå en halvtimme. Under provokationen noterade försöksledaren subjektiva och objektiva symtom medan försökspersonen återkom med muntlig och skriftlig rapport om eventuella fördröjda reaktioner. Mellan varje försökstillfälle dröjde det minst en vecka.
 
En person som bodde på platsen kunde vid alla 9 tillfällena, med både sina akuta och fördröjda reaktioner, korrekt avgöra om väskan innehöll påslagna mobiler eller attrapper. Övriga personer hade sämre träffsäkerhet.
 
Under hösten gjordes en mätning av bakgrundsstrålningen i friggeboden. Runt vissa frekvenser upptäcktes ovanligt stark strålning som torde komma från närbelägna militära sändare.

Kommentar
Det här är en pilotstudie som mycket tydligt visar på svårigheter och möjligheter. Rapporten innehåller också en uppräkning av möjliga felkällor, som till exempel att de flesta åkte bil till försöken och bilar påverkar många elöverkänsliga, eller att de geomagnetiska fälten kan variera från plats till plats men om detta kan påverka är ett outforskat område. Iaktagelser som gjorts vid tidigare forskning redovisas, som att kroppen tycks anpassa sig till den elektromagnetiska miljön, vilket det lyckade resultatet för den som var bofast på platsen pekar på.
 
Den militära sändare som nämns har en stor plats i de muntliga berättelserna om denna studie. Men de 8 sändare som redovisas är alla TV-sändare utom en som är för GSM mobiltelefoni. Olle Johansson uppger dock att den som gjorde mätningarna var synnerligen säker på att den störande strålningen kom från "en hemlig militär radiofyr för högfartsnavigering". Kan det vara så att den inte togs med i mätprotokollet för att den skulle förbli hemlig?
 
Orsaken till att mätningen av bakgrundsstrålningen gjordes, var att det fanns viss systematik i misslyckandet hos vissa försökspersoner och detta väckte misstankar. Den militära sändaren sände också periodvis. TV-sändare sänder kontinuerligt.
 
Men bara TV-sändarna kan ha varit tillräckligt starka för att stjälpa försöken. De två starkaste sändarna ger tillsammans en fältstyrka på hela 0,27 volt per meter. Strålningens intensitet från var och en av dessa två TV-sändare är i nivå med den starkaste strålning Statens strålskyddsinstitut (numera Strålsäkerhetsmyndigheten) har mätt upp från TV-sändare¹.
 
Sensmoralen av detta är att bakgrundsstrålningen och exponeringen för EMF innan testtillfällena är mycket betydelsefull vid försök med svårt elöverkänsliga. I rapporten ställs frågan om det finns någon plats där allt detta kan hållas under kontroll i vårt trådlösa samhälle.

¹ SSI Rapport 2008:13. Spektrala mätningar av radiofrekventa
elektromagnetiska fält mellan 60 MHz och 3,4 GHz. Åren 2001 till 2007 i Sverige. Figur 6.11.