16 hade alla rätt

Electromagnetic Field Sensitivity
Känslighet för elektromagnetiska fält
Journal of Bioelectricity, 10(1&2), 241-256.
Rea WJ, Pan Y, Fenyves EJ, Sujisawa , Suyama H, Samadi N, Ross GH
Hela rapporten på engelska. EMF-Portal referat på engelska.

Sammanfattning
 
En studie i flera faser genomfördes för att hitta en effektiv metod att bedöma patienters känslighet för elektromagnetiska fält (EMF). I den första fasen utvecklades kriterier för kontrollerad testning i en miljö med låga föroreningar av kemikalier, partiklar och EMF. Mätinstrument användes för att försöka garantera att utifrån kommande EMF inte skulle störa testerna. En andra fas innebar en blind provokation av 100 patienter som klagat på känslighet för EMF. Vid provokationerna användes olika fält i frekvensområdet 0 till 5 MHz, plus fem placebo. 25 befanns vara känsliga för fälten men inte för placebo. I en tredje fas jämfördes dessa med 25 friska frivilliga kontrollpersoner. Ingen av de frivilliga reagerade på någon provokation, verklig eller placebo, medan 16 av de EMF-känsliga patienterna (64%) hade positiva tecken och symtompoäng, plus förändringar i autonoma nervsystemet. I den fjärde fasen deltog de 16 EMF-känsliga patienterna i två provokationer med de frekvenser de varit mest känsliga för i den föregående provokationen. De verkliga provokationerna befanns ge 100% positiva reaktioner* medan alla tester med placebo var negativa. Vi drar slutsatsen att denna studie är ett starkt belägg för att känslighet för elektromagnetiska fält existerar och kan framkallas under miljömässigt kontrollerade former.
 
*Positiva reaktioner betyder i detta fall att försökspersonerna reagerade på magnetfälten (övers. anmn.).

Kommentar
I USA diskuteras multipel kemisk känslighet mer än elöverkänslighet, även om symtomen ofta är desamma. I denna studie företogs därför även åtgärder för att så långt möjligt eliminiera andra miljöföroreningar än EMF. Rea driver ett institut för miljösjukdomar och man kan anta att försökspersonerna var patienter därifrån, även om det inte står klart uttryckt. Det gjorde det möjligt att ha en ovanligt god kontroll över patienternas miljö vilket beskrivs i den fullständiga rapporten.
 
De elektriska och magnetiska fält som uppmättes var 0-100 V/m för elektriska fält respektive strax under 0,02 µT för magnetiska. De är inte uppseendeväckande låga utan kan hittas i vanliga bostäder. Minst två meter från försökspersonens stol stod funktionsgeneratorn som gav växelström till elektromagneten som skapade magnetfälten under provokationerna. Den elektromagnetiska miljön var alltså inte idealisk.
 
Varje provokation varade omkring tre minuter, vilket är kort tid i dessa sammanhang. Hur kunde då Rea lyckas?
 
Svaret finns i den unika metoden att sortera ut dem som inte passar för provokationstester. Vissa elöverkänsliga reagerar snabbt och andra långsamt plus att det finns fördröjda reaktioner. Några var så känsliga att de reagerade på utrustningen som användes för att mäta reaktioner och fick inte fortsätta av den anledningen¹. Av 100 elöverkänsliga var bara 16 lämpliga.
 
Väsentligt att påpeka är att provokationerna i de tredje och fjärde faserna i studien var dubbelblinda. Magnetfälten skapades med en elektromagnet på golvet under försökspersonens stol. I höjd med stolsitsen var styrkan på magnetfälten 0,35 µT. Vid 50 Hz är det bara något starkare än försiktighetsprincipens 0,2 µT. De använda frekvenserna var ibland något ovanliga, särskilt 1 och 5 MHz som innebar att försökspersonerna utsattes för stora doser magnetisk energi. Vid 5 MHz överskreds det svenska gränsvärdet på 0,184 µT. Gränsvärdena minskar med ökande frekvens.
 
Någon allmän uppföljning finns inte beskriven. Däremot nämns fördröjda reaktioner hos två av de 16 försökspersonerna i sista omgången, de som bara utsattes för magnetfält med den frekvens de var mest känsliga för. "Bland patienterna med positiva reaktioner² på EMF-provokationerna hade två fördröjda reaktioner; de blev gradvis nedstämda och slutligen medvetslösa. Så småningom vaknade de utan behandling. Symtomen varade från fem timmar till tre dagar."

¹ Fältslaget om de elöverkänsliga, Gunni Nordström och Carl v Schéele.
 
² Positiv reaktion=reaktion, negativ reaktion=ingen reaktion. Övers anm.