Gränsvärden och försiktighetsprincipen inom EU

Eftersom Sverige är medlem i EU är svensk lag underordnad EU-rätten. Beskrivningarna av gränsvärden och försiktighetsprincipen gäller även i Sverige.
 
Gränsvärdena skyddar inte mot alla kända effekter
Inom EU används bara vetenskapligt bevisade risker för att sätta gränsvärden. Kraven på vetenskaplig bevisning är stora och många risker tas därför inte med i beräkningen (se sidan Vetenskapligt bevisat?). I EU:s rekommendation 1999/519/EG om gränsvärden för elektromagnetiska fält från elsystem och trådlös kommunikation påpekas detta. "Det erinras om att endast säkerställda effekter har använts som grund för de rekommenderade begränsningarna av exponeringen". Säkerställda effekter är samma sak som vetenskapligt bevisade effekter. Se också sidan Grunden för våra gränsvärden.
 
Försiktighetsprincipen ger det önskade skyddet
Läckorna i det skydd som gränsvärdena ger ska tätas av försiktighetsprincipen. När och hur den ska tillämpas beskriver EU-kommissionen i sitt meddelande KOM(2000) 1 slutlig. Försiktighetsprincipen ska tillämpas "särskilt när preliminär saklig vetenskaplig bedömning ger vid handen att möjliga effekter på miljö, människors, djurs eller växters hälsa kan vara oacceptabla och inte stå i överensstämmelse med den höga skyddsnivå som valts för gemenskapen".
 
Politikerna fattar beslut om acceptabla risker
Arbetet med att tillämpa försiktighetsprincipen "bör ... börja med en vetenskaplig utvärdering som är så fullständig som möjligt och om möjligt på varje stadium fastställa graden av vetenskaplig osäkerhet. Beslutsfattare måste vara medvetna om graden av osäkerhet som hör samman med resultaten av utvärderingen av tillgänglig vetenskaplig information. Att bedöma vad som är en 'acceptabel' risknivå för samhället är främst ett politiskt ansvar. Beslutsfattare som står inför en oacceptabel risk, vetenskaplig osäkerhet och allmänhetens oro är skyldiga att finna svar".
 
Det är alltså våra politiker i riksdag och kommunala nämnder som ska fatta beslut om vilken risk medborgarna ska utsättas för. Som beslutsunderlag ska det finnas en beskrivning av möjliga, troliga och kända risker. Inte bara de säkerställda. Vidare ska beslutsunderlaget innehålla möjliga följder av att inte vidta åtgärder, alltså vad som kan hända i värsta fall. Kommissionen skriver också att detta ska redovisas med så stor öppenhet som möjligt.
 
Säkerställda eller kända risker
Forskare är alltid återhållsamma i sina slutsatser vilket kan begränsa politikernas förmåga att fatta beslut. EU-kommissionen har uppmärksammat detta och skriver: "Försiktighetsprincipen, som huvudsakligen tillämpas av beslutsfattare när det gäller riskhantering, bör inte sammanblandas med det mått av försiktighet som vetenskapsmän tillämpar i sin bedömning av vetenskapliga uppgifter". Med andra ord, att endast ta hänsyn till vetenskapligt bevisade eller säkerställda effekter ger låg skyddsnivå medan hänsyn till kända, troliga och möjliga effekter ger hög skyddsnivå.
 
Ett exempel på tillämpning av försiktighetsprincipen när riskerna är mycket stora och kunskaperna få, var när EU-kommissionen stoppade köttexport från England för att hindra spridning av "galna kosjukan" (EG-domstolen dom i mål C-157/96). Då räckte det att den troligaste orsaken till smittspridning kunde stödjas av en teoretisk hypotes om hur det skulle kunna gå till.
 
Nyttiga dokument
EU:s Scientific and Technological Options Assessment (STOA) har gjort en enkel sammanställning av möjliga, troliga och kända effekter av elektromagnetiska fält "Elektromagnetiska fält och hälsa": EU-parlamentet, STOA Informationsblad 05/2001 .
 
En liknande sammanställning men inriktad på mobilstrålning är
EU-parlamentet, STOA Fysiologiska effekter och miljöeffekter av icke-joniserande strålning Svensk sammanfattning. Rapporten finns inte på svenska.
 
EU-parlamentet, STOA Fysiologiska effekter och miljöeffekter av icke-joniserande strålning Hela rapporten på engelska.
 
Meddelande från kommissionen om försiktighetsprincipen, KOM(2000) 1 slutlig. Beskrivning av försiktighetsprincipen, samt när och hur den ska tillämpas inom EU.
 
EG-domstolen dom i mål C-157/96
I domskäl nr 31 och 32 hänvisas till den teoretiska hypotes som berättigade stopp av köttexport från England för att stoppa "galna kosjukan".
 
Ministerrådets rekommendation av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz-300 GHz) 1999/519/EG EU:s rekommenderade gränsvärden för elektromagnetisk strålning.
 

EU:s fördrag

Fördraget om upprättandet av europeiska gemenskapen är stadgarna för EU och artikel 174 reglerar miljöarbetet.
Senaste fördraget hos EU.

Artikel 174    

1.    Gemenskapens miljöpolitik skall bidra till att följande mål uppnås:

•  Att bevara, skydda och förbättra miljön.
   
•  Att skydda människors hälsa.
   
•  Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt.
   
  
•  Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.

2.    Gemenskapens miljöpolitik skall syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom gemenskapens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren skall betala.

I detta sammanhang skall de harmoniseringsåtgärder som motsvarar miljöskyddskraven i förekommande fall innehålla en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att av icke-ekonomiska miljömässiga skäl vidta provisoriska åtgärder, som skall vara föremål för ett kontrollförfarande på gemenskapsnivå.

3.    När gemenskapen utarbetar sin miljöpolitik skall den beakta

•  tillgängliga vetenskapliga och tekniska data,
   
•  miljöförhållanden i gemenskapens olika regioner,
   
•  de potentiella fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärder vidtas eller inte vidtas,
   
•  den ekonomiska och sociala utvecklingen i gemenskapen som helhet och den balanserade utvecklingen i dess regioner.

4.    Inom sina respektive kompetensområden skall gemenskapen och medlemsstaterna samarbeta med tredje land och med behöriga internationella organisationer. De närmare villkoren för samarbete från gemenskapens sida kan bli föremål för avtal mellan gemenskapen och berörda tredje parter; avtalen skall förhandlas fram och ingås enligt artikel 300.

Föregående stycke skall inte inverka på medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ och att ingå internationella avtal.