Försiktighetsprincipen

• Elektriska fält, TCO-normen för bildskärmar fungerar som riktvärde.
• Magnetfält har diskuterats mest och är väl utredda.
• Elektromagnetiska vågor (strålning) cancerklassades 2011 och någon praxis har inte uppstått. Exempel på nivåer finns på sidorna Gränsvärden, Mobilmaster och hälsa samt Minsta möjliga strålning.

Försiktighetsprincipen innebär att den som bedriver miljöfarlig verksamhet ska förebygga både tänkbara och möjliga skador och olägenheter för människors hälsa eller miljön. Verksamhet får inte bedrivas på ett sådant sätt att skada eller olägenhet kan uppstå. EU-kommissionen har beskrivit hur och när försiktighetsprincipen ska tillämpas inom EU. Den styrka på elektromagnetisk strålning som krävs för att trådlös teknik ska fungera beskrivs på sidan Minsta möjliga strålning.

Rio-deklarationen
Försiktighetspincipen finns med i Rio-deklarationen, som antogs på FNs konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Där lyder den så här:
 
"I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen tillämpas så långt möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring."

EU:s fördrag - Artikel 174
I EU:s "stadgar", finns försiktighetsprincipen med.
 
"2. Gemenskapens miljöpolitik skall syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom gemenskapens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren skall betala.
 
I detta sammanhang skall de harmoniseringsåtgärder som motsvarar miljöskyddskraven i förekommande fall innehålla en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att av icke-ekonomiska miljömässiga skäl vidta provisoriska åtgärder, som skall vara föremål för ett kontrollförfarande på gemenskapsnivå."

Miljöbalken
1998 skrevs försiktighetsprincipen in i den svenska miljölagstiftningen. 2 kap. 3 § i miljöbalken.
 
"Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.

Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön."
 
Tillämpning av försiktighetsprincipen
När miljöbalken var ny startade regeringen en landsomfattande utbildning i hur den ska tillämpas, Miljöbalksutbildningen, som numera är nedlagd. I den efterföljande utvärderingen betecknades utbildningen som populär och det såldes dubbelt så mycket studiematerial som man hade deltagare. Studiematerialet bör finnas kvar i många exemplar ute i kommuner och företag. Vissa universitetsbibliotek har det också. I studiematerialet till Miljöbalksutbildningen finns en detaljerad beskrivning av försiktighetsprincipen.
 
"Försiktighetsprincipen innebär att redan risken för skador och olägenheter medför en skyldighet att vidta åtgärder som behövs för att negativa effekter på hälsa och miljö ska förebyggas, hindras eller motverkas. Skyldigheten gäller alltså inte bara konstaterade skador och olägenheter, utan även möjliga/sannolika/troliga skador och olägenheter. Regeln är tillämplig på alla verksamheter som kan ha betydelse för miljöbalkens mål.
 
Redan risken för en störning innebär krav på åtgärd
Om det inte finns direkt kunskap om samband mellan verksamheten och olägenheten, men det finns skäl att anta att ett samband finns, ska bristen på bevisning om orsakssamband inte frita verksamhetsutövare från skyldigheten att göra vad som skäligen kan krävas. En osäkerhet rörande ett ämnes farlighet eller en verksamhets påverkan ska inte gå ut över människor eller miljön, utan i stället begränsa/hindra verksamheten eller användningen av ämnet. I motivtexten skriver regeringen att avsaknaden av vetenskaplig bevisning inte får användas som en ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att hindra miljöförstöring.

Redan risken för att en viss åtgärd ska medföra störningar för människors hälsa eller miljön är tillräckligt för att man ska göra vad som går för att förhindra en störning."

Olägenhet för människors hälsa
I 9 kap. 3 § förklaras begreppet.
 
"Med olägenhet för människors hälsa avses störning som
enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan
menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig."
 
I propositionen till miljöbalken påpekar regeringen att man avser både fysisk och psykisk olägenhet. Störningar, som i första hand påverkar välbefinnandet i inte ringa grad, ska också tas med. T.ex. buller, lukt och inomhustemperatur. Miljöbalksutbildningen förklarar vidare:
 
"Olägenheterna ska kunna kopplas till den fysiska miljön, dvs ha anknytning till någon form av användning av fast eller lös egendom. De störningar som avses är sådana som inte är ringa och som inte är helt tillfälliga.
 
En ringa störning är en sådan störningsnivå som bara påverkar någon enstaka person negativt, medan människor i allmänhet inte störs. Man ska dock ta hänsyn till personer som är något känsligare än normalt, t.ex. allergiker.
 
En störning ska ha viss varaktighet, antingen genom att den pågår under sammanhängande tid eller att den återkommer - regelbundet eller oregelbundet.
 
Bedömningen av om en störning ska omfattas av begreppet ska ske från medicinska eller hygieniska utgångspunkter, utan att hänsyn tas till ekonomiska aspekter eller tekniska avvägningar."
 
EU
Mer om försiktighetsprincipen och när den ska tillämpas inom EU finns på sidan EU. Där finns också länkar till beskrivningar av försiktighetsprincipen på EU:s hemsida.
 
Försiktighetsprincipen och mobilsändare
Mobilsändare sänder ut icke-joniserande strålning vilket enligt miljöbalken räknas som miljöfarlig verksamhet. Kommunerna har ansvaret för folkets hälsa enligt miljöbalken och sköter det praktiska arbetet att övervaka miljöfarlig verksamhet. Socialstyrelsens uppgift är att sammanställa det underlag som kommunerna behöver för att tillämpa försiktighetsprincipen. I "Förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken", under rubriken tillsynsvägledning § 13 k, anges Socialstyrelsens ansvar:
 
"Socialstyrelsen har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning
 
1. i frågor enligt 9 kap. miljöbalken om hälsoskydd i bostäder, lokaler m.m. samt smittskyddsfrågor och övriga hälsoskyddsfrågor av hygienisk och medicinsk karaktär".
 
Socialstyrelsen har ännu inte gjort någon uppskattning av riskerna för "möjliga/troliga/sannolika" skador eller olägenheter av elektromagnetisk strålning, så som tillsyn enligt försiktighetsprincipen kräver.
 
På sidorna Mobilmaster och hälsa och Bamberg-läkarnas rapport, visas hur hälsan påverkas av att bo i närheten av en mobilmast.