Skrivelser och överklaganden
Det finns bara två kraftfulla sätt att stoppa byggandet av en mobilmast.
- Markägaren söker bygglov själv - "Björnlyan".
- Sakägare som informerats per brev skriver inte på delgivningskvitton.
Världshälsoorganisationens avdelning för cancerforskning IARC, har klassat strålning från mobilmaster som "möjligen cancerframkallande". Samma cancerklass som magnetfält från exempelvis kraftledningar där försiktighetsprincipen tillämpas. Trots likheten tillämpas inte försiktighetsprincipen på mobilmaster. Hälsorisker saknar betydelse så länge som myndigheterna säger att sådana inte finns.
Människors oro kan ha betydelse. Däremot har naturvärden och den upplevda miljön betydelse. Störst betydelse har formella fel i handläggningen av bygglov eller planärende.
Skrivelser
Inga bygglov till mobilmaster
m.m.
Skrivelse till Stockholms stadsbyggnadsnämnd om att skaffa beslutsunderlag
för att kunna välja att tillämpa försiktighetsprincipen.
Skrivelsen bygger på sidan EU.
Överklagande
Överklagan av mobilmast till länsstyrelsen
Kommunen har inte informerat kringboende, känner inte till att mobilsändare
är miljöfarlig verksamhet och mobiloperatören har inte
undersökt alternativa placeringar.
Markägaren söker bygglov själv - "Björnlyan"
Än så länge anses markägare ha större rätt till sin mark än mobiloperatörer. Om markägaren ansöker om bygglov för ett enkelt fritidshus på samma plats som mobiloperatören ansökt om bygglov för en mobilmast, är mobilmasten stoppad. Rätten att använda marken tillfaller markägaren. Det räcker med att begära förhandsbesked för att sedan inom två år lämna in ansökan om bygglov. Efter att bygglov beviljats har markägaren minst tre år på sig att bygga huset. Metoden har fått sitt namn efter upphovsmannen Björn Gillberg.
Sakägare skriver inte på delgivningskvitton
Sakägare vid ansökan om bygglov för mobilmaster är
markägaren men grannar kan också räknas som sakägare.
De sakägare som meddelas per brev med delgivningskvitto förväntas
skrivas på dessa och sända dem i retur för att bekräfta
att de blivit informerade. Därefter kan ärendet rulla vidare.
Om någon sakägare inte skriver på delgivningskvittot
blir det stopp för ärendet och masten. Vågbrytaren Stockholm
förmedlar informationen lätt redigerad från en aktivist.
"Han och andra som är berörda, för de måste
beröras som sakägare då det handlar om bygglov, ska absolut
inte skriva på och sända in delgivningskvitton för de
skrivelser från företaget och/eller de berörda myndigheter
det handlar om. Släng dem i papperskorgen eller tänd med dem
i spisen. Om de vägrar detta blir det inget bygge. Kommer delgivningsmän
till slut och hälsar på, vägra då med. Det är
ni i er fulla rätt att göra. "Tvånget" är
bara en illusion.
Har dessa delgivningskvitton redan insänts, gör då en
protestskrivelse och skicka in. Denna kommer att avslås, givetvis,
men i och med detta måste det för ärendehanteringens skull
bli ännu en korrespondens som kräver delgivning. Vägra
då!
Byggs det ändå en mast till slut blir det ett brott från
operatörens och/eller myndighetens sida varvid polisanmälan
kan göras.
Vi lyckades stoppa uppförandet av en GSM-antenn utanför Sjuntorp,
Trollhättan på detta vis. Fyra år senare uppfördes
en antenn visserligen på den platsen, men då av en annan operatör
dvs ett nytt ärende och då hade vi flyttat därifrån...
Vet också en lantbrukare i Lilla Edet som stoppat ett mastärende
på detta vis. Operatörerna lever gott på människors
lydighet och genom att du godkänner att skrivelsen kommit till dig
godkänner du ärendet, i själva verket. Eller inte...
Ha det gott
mvh Jan-Olov Wikhall"
Om innehållet
För att skrivelsen eller överklagan ska få bästa
effekt bör innehållet anpassas till mottagaren. I frågor
som rör radiofrekvent strålning måste man vara uppfinningsrik
då mottagaren inte bryr sig om mjuka argument som att strålningen
orsakar hälsoproblem. Att nämna hälsoproblem för att
understryka det olämpliga i det överklagade beslutet kan ge
direkt motsatt effekt. Oro är däremot mycket viktigt att trycka
på eftersom det är ett "godkänt hälsoproblem" nämnt
i förarbetena till miljöbalken.
Oviljan mot att befatta sig med hälsoproblem gäller länsstyrelser,
länsrätter, kammarrätter och regeringsrätten. Länsstyrelsens
uppgift är att bevaka statens intressen och regeringen gillar trådlös
teknik. I Miljömagasinet 7/5 -04 säger länsasseror Göran
Bjarme att han personligen kan ta intryck av argument att strålning
kan innebära hälsorisker men att han måste följa
statens experter. Detta smittar av sig på domstolarna. Istället
kan domstolarna fästa stor vikt vid formella fel i handläggningen
av mastärenden, men det krävs ofta stor juridisk erfarenhet
för att hitta alla fel.
Däremot kan kommunalpolitiker vara mottagliga för alla typer
av argument, även hälsoargument. Enligt professorn i miljörätt
vid Stockholms universitet, Jonas Ebbesson, ska kommuner och länsstyrelser
göra en självständig bedömning utifrån försiktighetsprincipen
(Miljömagasinet 23/4 -04). Men de flesta kommunalpolitiker litar
på beskeden från Strålsäkerhetsmyndigheten och
Socialstyrelsen och tror att gränsvärdena skyddar mot alla hälsoproblem.
De saknar därför beslutsunderlag för att kunna ta det ansvar
som förväntas av dem.
Berätta för politikerna hur dåligt skydd gränsvärdena
ger och att ingen myndighet i något land har kontrollerat om de
fungerar (se sidorna Gränsvärden
och Bamberg-läkarnas
rapport). Räkna inte heller med att de känner till försiktighetsprincipens
funktion så som den beskrivs på sidan EU.
Antagligen tror de flesta också att teknik som är tillåten
har testats på människor, men inga sådana tester har
gjorts. Inte ens gränsvärdena har testats genom att låta
människor leva dygnet runt året runt i maximalt tillåten
strålning.
En överklagan bör alltid innehålla en begäran om
inhibition. Det betyder att ett givet bygglov "fryses" så att byggandet
inte kan starta förrän överklagan har behandlats. Ett bygglov
inhiberas inte automatiskt bara för att det krävs i en överklagan,
men den högre instans, som har mottagit överklagan, kan då
besluta om inhibition om den bedömer att bygglovet kan komma att
avslås. En byggd mast är i praktiken omöjlig att få
bort.
Domstolar
De domstolar som hanterar kommunala beslut som överklagats kallas
förvaltningsdomstolar. Förvaltningsdomstolarna skiljer sig från
dem som har hand om brottmål genom att det inte finns åklagare
och advokat under förhandlingen. Hela argumentationen och bevisningen
sker skriftligt till förvaltningsdomstolen som sedan fattar beslut.
Om man inte anlitar hjälp för att författa överklagan
är det gratis att överklaga. I varje meddelande om beslut i
förvaltningsärenden, t.ex. bygglov, ska det också anges
vart man vänder sig för att överklaga.
Första instans att överklaga till är ingen domstol utan
länsstyrelsen. Därefter kommer förvaltningsdomstolarna,
först länsrätten sedan kammarrätten och sist regeringsrätten.
För att en överklagan ska tas upp i regeringsrätten krävs
att regeringsrätten först har givit prövningstillstånd.
