Hela miljöbalken (1998:808) hos Riksdagen

Bostadsutskottets betänkande 2002/03:BoU04 Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar, m.m

Miljööverdomstolens dom att mobilmaster är miljöfarlig verksamhet.
M 7485-04 516 kB

Miljöarbete genom miljöbalken

Att regeringen och dess myndigheter anser att radio- och mikrovågor inte orsakar några hälsoproblem så länge som SSI:s allmänna råd och riktlinjer följs, åsidosätter inte miljöbalken. Det gör det bara svårare att få den att fungera. I artikeln SSI och den överväldigande majoriteten ges exempel på att domstolarna hänvisar till lösa påståenden från våra myndigheter.

Basstationer är miljöfarlig verksamhet

9 kap. 1 § 3
"1 § Med miljöfarlig verksamhet avses
...
3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande."
 
En mast är en anläggning, radio- och mikrovågor är icke-joniserande strålning och i "annat liknande" ingår förfulning av landskapet eller boendemiljön samt oro (se "3G-master är miljöfarlig verksamhet")
 
En djupare genomgång av frågan har gjorts i en konsultrapport till Södertälje kommun och slutsatsen blir densamma.
 
Miljööverdomstolen har genom dom i målet M 7485-4 avgjort att mobilsändare är miljöfarlig verksamhet (se länk i vänstermarginalen). I domen står bland annat:
 
"En verksamhet som faller in under någon av de punkter som anges i 9 kap. 1 § miljöbalken är att beteckna som miljöfarlig, även om verksamheten inte är farlig för miljön.... Det räcker med en risk för påverkan.
...
Vidare finns det risk för att mobilmasterna ger upphov till psykisk oro hos närboende, vilket i sig är tillräckligt för att masterna skall kunna anses medföra olägenhet för omgivningen enligt 9 kap. 1 § 3 miljöbalken."

Kommunen har tillsynsskyldighet och makt

26 kap. 3 § skyldighet
"Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd..."
 
Eftersom det inte krävs tillstånd för att sända radiovågor från antennerna i masten är det vanligen miljönämnden som har tillsynsskyldighet för sändningen och därmed ansvaret för hälsoskyddet. Det är ansvarig nämnd som kan besluta om att stoppa eller förändra sändningen.
 
26 kap. 9 § makt
"En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas."
  
26 kap. 1 § utövande
"Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.
 
Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet som omfattas av tillstånd skall tillsynsmyndigheten även fortlöpande bedöma om villkoren är tillräckliga.
 
Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses. Lag (2002:175)."

 
Försiktighetsprincipen

2 kap 3 §
"Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.
 
Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön."
 
"Så snart det finns skäl att anta" ska man göra det "som behövs för att förebygga, hindra eller motverka". Hittills, juli 2004, är det bara miljönämnderna i Södertälje och Lidköping som har beslutat om inskränkningar av sändningarna från basstationer för mobiltelefoni. Försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § måste tillämpas om allmänheten ska skyddas mot hälsoproblem orsakade av långtidsexponering för elektromagnetiska fält. Våra gränsvärden skyddar bara mot akuta skador av uppvärmning (se sidan Grunden för våra gränsvärden.
 
Försiktighetsprincipen ingår i EU:s stadgar som artikel 174 och Scientific and Technological Options Assessment (STOA) har sammanställt de argument som behövs för att tillämpa den, se länkarna till vänster.
 
Försiktighetsprincopen förklaras utförligt på sidan Försiktighetsprincipen.
 

Mobiloperatörernas ansökan om lättnader i villkoren för 3G, som en PDF bildfil på 2,9 Mbyte.

Se också sidan Gränsvärden från högt till lågt.

Tillämpning av försiktighetsprincipen
För att lättare kunna uppfylla villkoren i sina avtal om 3G-täckning med PTS ansökte mobiloperatörerna i juni 2004 om att kraven på signalstyrka ska sänkas. I sin ansökan gav de exempel från tester som de själva utfört och som visar att "58 dBµV/m var ett för högt krav och att denna nivå kan sänkas betydligt, utan att riskera att den tjänstenivå som krävs för en god upplevelse av 3G mobiltelefoni, exempelvis videotjänster, blir eftersatt."
 
Operatörerna ville sänka kravet från 58 till 50 dBµV/m och skriver: "...50 dBµV/m är en tillräcklig miniminivå för att uppnå en fullgod 3G-täckning med attraktiv tjänstenivå inom Sverige, utomhus såväl som inomhus." Vidare ger operatörerna exempel på att ännu lägre signalstyrka, 36 dBµV/m, ger hög överföringshastighet.
 
50dBµV/m (dBµV/m = decibelmikrovolt per meter) skulle kunna vara en lämplig signalstyrka i känsliga lägen som daghem, skolor, sjukhus och bostadsområden om man vill följa PTS krav. Gränsvärdet för 3G, 10 W/m², ligger 36 miljarder gånger högre.

58 dBµV/m är PTS krav på signalstyrka för GSM, den vanliga mobiltelefonin, och mäts alltid 1,7 meter över marken. Gränsvärdet för GSM, 4,5 W/m², ligger 2,7 miljarder gånger högre.
 
Att sätta ett lokalt gränsvärde i en detaljplan kan vara en väg att begränsa strålningen, Men miljödomstolen i Växjö har i två domar, 2002-06-25 M87-01 och M93-01, som gällde kraftledningar, inte tillstyrkt begränsning av magnetfälten. M87-01 finns utförligt analyserad hos Juristfirman Unité under rubriken "Rättsfall", och enligt den analysen är den troliga orsaken till domstolens utslag att magnetfälten kring kraftledningen redan underskred kommunens begränsning. Kraftledningen var lägre belastad än förväntat.

Aktivering av miljönämnden
Av Sveriges alla kommuner är det bara känt att miljönämnderna i Södertälje och Lidköping har beslutat om inskränkningar i 'verksamheten' vid basstationer. Men ingen av dem har gjort det på eget initiativ, båda har en tydlig opinion som stöd för sina beslut.

Mobiloperatören ska bevisa

2 kap. 1 §
"När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.
 
I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet."
 
Det är mobiloperatören som ska bevisa att miljöbalken följts och att de olägenheter som kan ha uppkommit inte beror på mobilstrålningen. Den som riskerar att drabbas av en olägenhet ska inte behöva bevisa motsatsen. För domstolarna har det hittills räckt att någon myndighet intygat de elektromagnetiska fältens ofarlighet så länge gränsvärdena inte överskrids. Men den s.k. bevisbörderegeln kan skärpas genom att kommunen kräver nya undersökningar. Miljöbalksutbildningen förtydligar:
 
"Bevisbörderegeln gäller både för verksamhet som är prövningspliktig och för annan verksamhet. Den kan då aktualiseras i samband med tillsyn. Då kan t.ex. tillsynsmyndigheten förelägga verksmhetsutövaren att utföra undersökningar och lämna upplysningar."

 
Samråd

12 kap. 6 §
"Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i denna balk komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras hos den myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel..."
 
Länstyrelsen kan vara den första som får veta att ett mastbygge är på gång eftersom det är den som ska bygga masten som gör anmälan. Länstyrelsen i Östergötland har tagit konsekvenserna av detta och för in alla anmälda mastbyggen på en karta. De skriver också att "uppförande av mobiltelemaster, teknikbodar, vägdragningar och kabeldragningar" ger en väsentlig ändring av naturmiljön som kräver samråd. Dock inte med befolkningen utan med tillsynsmyndigheterna enligt 26 kap.
 
26 kap. 3 §
"3 § Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren,
länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna
(tillsynsmyndigheter), i enlighet med vad regeringen bestämmer."